Vårklubben 22/4-23

Efter en tids vila fann jag mig återigen ute på musikscenen. Vårklubben i Skövde rullar vidare och den här gången var det dags för ingen mindre Maja Francis, med förband Frida Wallin, att inta scenen. Det var fullpackat med glada besökare och denna vårkväll höll ett löfte om att kunna bli riktigt bra. Jag intog, som alltid, ståplats. 

Följer gör en recension. 

// Hardy

Frida Wallin

En väldigt passande och bra matchad artist får nöjet att öppna för Maja Francis denna fullsatta kväll på Sällskapet. Frida Wallin är vad jag skulle beskriva som klassisk singer-songwriter. Hon bjuder på lättsmält musik i meningen att det inte är något komplicerat, örontvistande som ljuder i lokalen. Tolka det hur ni vill, men jag har saknat fler artister som lite i stil med tidiga First Aid Kit hittar charmen i det väldigt avskalade. Med en elgitarr och stämsång till hjälp levererar hon vad jag skulle jämföra med litteraturens och filmens feelgood. Det är enkelt och ganska förutsägbart, precis som feelgood där man liksom vet redan innan hur det ska sluta. Men Frida sätter också en egen prägel på musiken. Det är någon ljuv blandning av att hennes engelska har en tydlig eftersmak av svensk brytning och melodi, och att hennes röst gör sig oerhört bra i såväl lokalen som situationen hon befinner sig i.

Jag får lite vibbar av sent 90-tal, tidigt 2000-tal. Artister som Alanis Morissette, Sheryl Crow och Natalie Imbruglia dyker upp i mitt huvud. Frida Wallin känns lite som en nystart för den typen av sound, och jag tror att vi alla kan må bra av lite enmans-pop igen. Det enda komplicerande i Wallins musik är att jag inte är säker på att den har något extra som i förlängningen kan göra Wallin till en minnesvärt artist. Förstå mig rätt, det är bra musik och det är lätt att gunga med i soundet, men det är också lite som husmanskost: gott, men inget extra. 

Trots det förbehållet gör Frida Wallin en riktigt bra spelning, och jag vill ge en applåd till musiker som visar att det finns en anledning till att det gamla slog. Vi behöver inte skrota historien för att uppskatta dagens musiker, och oavsett om vi pratar husmanskost eller inte, är framförandet absolut en välkomponerad förrätt till kvällens huvudakt. Väl spelat, Frida!

Maja Francis

Maja Francis gör entré på ett sätt som beskrivs av personen bredvid mig som "något från Disney". Och ja, det ser onekligen ut som att Francis har något drömskt och lite prinsesslikt över hela sig. Francis, som fick ett brett genomslag genom TV4:s Så Mycket Bättre, gör ett opretentiöst och tacksamt intryck. Hon kräver inte mer än vad hon själv har att ge och uttrycker en genuin tacksamhet för att stå i rummet hon står i - en filantropisk inställning som långt ifrån alla artister kan sägas ha.

Utan att ha kollat upp det, vill jag påstå att Maja Francis på något plan måste vara inspirerad av Tori Amos. Det är något i de ljusa tonerna, enkelheten och det mjukt vibrerande soundet som ger mig den känslan. Att Maja definitivt influeras av Kate Bush har kanske inte gått någon förbi, med tanke på hennes cover av "This Woman's Work", som jag måste påpeka låter ännu bättre live än inspelad. Det finns också en hel näve modern country i Francis sound, och jag tycker nästan bäst om henne när musiken går åt det hållet - hon klär i skruden, så att säga.

Maja Francis har den typen av röst, likt Bush och Amos, som penetrerar örontrummorna och kräver sin plats. Någon bredvid mig säger något om att rysa genom hela ryggraden, och ja jag förstår att Francis har den effekten på sin publik, även om hon ibland hamnar i fällan av att sjunga lite för högt upp i halsen vilket får en något barnslig effekt på soundet. Men trots det har hon fångat publiken i ett fast grepp, och det känns som att lokalen är extra stämningsfull just ikväll. Det är fullt med folk, och med undantag för några stackare längst bak i lokalen, har Francis alla ögon på sig. I ögonvrån ser jag hur en person fullkomligen storgråter till Francis musik, och jag är inte främmande för att erkänna att hon kan, och kanske borde, ha den typen av inverkan på människor. Hon är en proffsig musiker med en stark sångröst och en genuin stil, både musikaliskt och visuellt. Det här är definitivt en artist att följa framöver, med den räckvidd hon har i sin musik kan det bara bli ännu bättre.